Sveriges äldsta tekanna?
Jag är intresserad av tekannor från 1900-talets andra hälft, men när jag är intresserad av något vill jag alltid också veta lite om bakgrunden. Alltså behöver jag en kort historik över den svenska tekannan, men jag orkar inte riktigt gå igång med en ordentlig research. Så i det här inlägget tänker jag löpande samla de pusselbitar jag faller över, så får vi se om det blir någon reda med historiken efter hand.
Vid mitt besök i Lidköping den tropiska sommaren 2018 åkte jag också till Läckö slott. Det var trettio grader varmt så en promenad innanför slottets tjocka murar var skönare än en utanför. På slottet fanns en utställning som hette "Östersjöfajanser från 1700-talet", som visade föremål ur Nationalmuseums samlingar. Som vanligt zoomade jag snabbt in på tekannorna, även om de speciella teborden också var intressanta.
I min jakt på Sveriges äldsta tekanna har jag nu följande kandidat:
Jag kommer att jaga vidare, men ännu så länge kan jag med säkerhet påstå att det har tillverkats tekannor i Sverige sedan 1746, alltså i mer än 270 år. Med denna tidiga kanna framför ögonen tycker jag att man kan konstatera att nivån var hög från början, även om det självfallet beror på att man imiterade tekannor från andra länder. Den är harmonisk och balanserad i formen och den har en väldigt fin dekor som lever upp till en det äldre idealet: Det ska vara en blomma i mitten! Att den "första" tekannan är blå känns lämpligt. Blått är en färg som alltid återkommer i den svenska tekannans historia.
Eftersom jag ramlade in på fajansutställningen på Läckö slott av en slump hade jag inte riktigt sinnena på helspänn, så jag tror inte jag fotograferade särskilt många av de utställda tekannorna. Men två till fick jag med:
Den övre kannan har charm även om den är lite valhänt utförd. Den undre kannan är gräslig. Jag avskyr figurativa tekannor. Jag vill inte ha mitt te uppspytt av en höna. Men rolig är den självfallet - och den ser proffsig ut. Se så fint det främre benet är format som fågelns ben, accentuerat av dekoren, medan det bakre benet, som krävs för balansen, nedtonas. Kannan har gjorts på Marieberg som, jämte Rörstrand, var den stora tillverkaren av fajans under 1700-talet i Sverige.
Här är inlägget slut! Nedan följer lite osorterad basdata.
* Ett citat från Nationalmuseums information om utställningen:
Under 1700-talet fanns nästan 40 fajansfabriker runt Östersjön. Fabrikerna var mestadels olönsamma trots att produktionen stod på en hög nivå. Många fabriker existerade därför bara under några få år. De som kom igång först var fabrikerna Store Kongensgade i Köpenhamn och Rörstrand i Stockholm. De startade på 1720-talet och hade båda en dröm om att kunna producera samma sorts porslin som i Kina eller vid Meissenfabriken i Dresden.
* Mer information om utställningen på Läckö:
http://www.mynewsdesk.com/se/nationalmuseum/pressreleases/oestersjoefajanser-fraan-1700-talet-till-laeckoe-slott-2467265
* Nationalmuseums föremål är försedda med ett inventarienummer, t.ex. NMK 8/1887. Siffrorna är förvärvsnummer (gissar jag) + årtal för förvärvet, dvs. av föremål förvärvade till museet år 1887 är detta objekt nummer 8 i ordningen. Jag vet inte vad K-et står för i förkortningen, kanske katalog. (Har försökt googla det.)
* Vad utställningen hade att säga om tebord:
* Den kinesiska tekannan är inte, som jag gick omkring och trodde, flera tusen år äldre än den svenska. Wikipedia säger följande:
Tekannan utvecklades troligen från det kokkärl i vilket te tidigare tillagades och finns i Kina omnämnda från början av Songdynastin (960-1279), men kom att populariseras först under Mingdynastin (1368-1644) då te tillagat som idag (lösa blad som får dra i hett vatten) helt slagit igenom.
* Om porslinets historia och vandring från Kina till olika länder i Europa (framför allt Frankrike, England, Tyskland) kan man läsa i Edmund de Waals "Den vita vägen. En berättelse om porslinets historia och själ". Översättare: Peter Samuelsson. Brombergs 2015. En absolut lysande bok.
Vid mitt besök i Lidköping den tropiska sommaren 2018 åkte jag också till Läckö slott. Det var trettio grader varmt så en promenad innanför slottets tjocka murar var skönare än en utanför. På slottet fanns en utställning som hette "Östersjöfajanser från 1700-talet", som visade föremål ur Nationalmuseums samlingar. Som vanligt zoomade jag snabbt in på tekannorna, även om de speciella teborden också var intressanta.
I min jakt på Sveriges äldsta tekanna har jag nu följande kandidat:
 |
| Tekanna. Fajans. Rörstrand, 1746. NMK 8/1887. |
Jag kommer att jaga vidare, men ännu så länge kan jag med säkerhet påstå att det har tillverkats tekannor i Sverige sedan 1746, alltså i mer än 270 år. Med denna tidiga kanna framför ögonen tycker jag att man kan konstatera att nivån var hög från början, även om det självfallet beror på att man imiterade tekannor från andra länder. Den är harmonisk och balanserad i formen och den har en väldigt fin dekor som lever upp till en det äldre idealet: Det ska vara en blomma i mitten! Att den "första" tekannan är blå känns lämpligt. Blått är en färg som alltid återkommer i den svenska tekannans historia.
Eftersom jag ramlade in på fajansutställningen på Läckö slott av en slump hade jag inte riktigt sinnena på helspänn, så jag tror inte jag fotograferade särskilt många av de utställda tekannorna. Men två till fick jag med:
 |
| Tekanna. Fajans. Rörstrand, ca 1770. NMK 46/1888. |
 |
| Tekanna. Fajans. Anders Burgstedt, Marieberg, 1758-1766. NMK 22/1924. |
Den övre kannan har charm även om den är lite valhänt utförd. Den undre kannan är gräslig. Jag avskyr figurativa tekannor. Jag vill inte ha mitt te uppspytt av en höna. Men rolig är den självfallet - och den ser proffsig ut. Se så fint det främre benet är format som fågelns ben, accentuerat av dekoren, medan det bakre benet, som krävs för balansen, nedtonas. Kannan har gjorts på Marieberg som, jämte Rörstrand, var den stora tillverkaren av fajans under 1700-talet i Sverige.
Här är inlägget slut! Nedan följer lite osorterad basdata.
* Ett citat från Nationalmuseums information om utställningen:
Under 1700-talet fanns nästan 40 fajansfabriker runt Östersjön. Fabrikerna var mestadels olönsamma trots att produktionen stod på en hög nivå. Många fabriker existerade därför bara under några få år. De som kom igång först var fabrikerna Store Kongensgade i Köpenhamn och Rörstrand i Stockholm. De startade på 1720-talet och hade båda en dröm om att kunna producera samma sorts porslin som i Kina eller vid Meissenfabriken i Dresden.
* Mer information om utställningen på Läckö:
http://www.mynewsdesk.com/se/nationalmuseum/pressreleases/oestersjoefajanser-fraan-1700-talet-till-laeckoe-slott-2467265
* Nationalmuseums föremål är försedda med ett inventarienummer, t.ex. NMK 8/1887. Siffrorna är förvärvsnummer (gissar jag) + årtal för förvärvet, dvs. av föremål förvärvade till museet år 1887 är detta objekt nummer 8 i ordningen. Jag vet inte vad K-et står för i förkortningen, kanske katalog. (Har försökt googla det.)
* Vad utställningen hade att säga om tebord:
* Den kinesiska tekannan är inte, som jag gick omkring och trodde, flera tusen år äldre än den svenska. Wikipedia säger följande:
Tekannan utvecklades troligen från det kokkärl i vilket te tidigare tillagades och finns i Kina omnämnda från början av Songdynastin (960-1279), men kom att populariseras först under Mingdynastin (1368-1644) då te tillagat som idag (lösa blad som får dra i hett vatten) helt slagit igenom.
* Om porslinets historia och vandring från Kina till olika länder i Europa (framför allt Frankrike, England, Tyskland) kan man läsa i Edmund de Waals "Den vita vägen. En berättelse om porslinets historia och själ". Översättare: Peter Samuelsson. Brombergs 2015. En absolut lysande bok.
Kreativt med en höna med lejontassar, tycker jag.
SvaraRaderaInte ens tänkt på!! Den är gräslig, men kul!!
Radera